Efter det att socialdemokratin slutligen tvangs inse att det klasslösa samhället inte bara är en utopi, utan även en orealistisk tanke som mål för hela rörelsens verksamhet, så började idéerna om det gröna folk-hemmet eller den hållbara utvecklingen att ta form. Det blev partiets sjunde ledare i ordningen Göran Persson som kom att förknippas med denna strategi. Redan under Ingvar Carlssons första regering hade emellertid ledaren deklarerat att socialdemokraterna skulle bli ett miljöparti. Mycket skedde detta på grund av miljöfrågornas aktualitet just då och att ett parti med miljön som specialfråga var på väg in i riksdagen. Ännu tidigare hade centerpartiet torgfört miljöfrågorna, inte minst genom kärnkraftsmot- ståndet på 70-talet. Det gällde även det parti som då hette vänsterpartiet kommunisterna.

Idag omfattas idéer om god miljö av alla riksdagspartier. Hållbar utveckling är om inte statsideologi så i alla fall en del av statsapparatens arbetssätt. Redan i skolan får barnen lära sig att värna om miljön. Kommunerna har ålagts ett tungt ansvar för att se till att renhållning och sopsortering fungerar i enlighet med uppställda mål. Häri ingår även att övervaka de som inte sköter sig som miljömedveten. Därtill har även avsteg gjorts från den akademiska friheten därigenom många högskolor, ofta yngre mindre, inte kunnat stå emot statsmaktens krav på bedrivandet av samhällsnyttig forskning.

Ett centrum för regeringspolitikens önskemål om forskning med anknytning till miljön har blivit Umeå Universitet. Det tror jag inte är en slump. Norrland, och i synnerhet dess övre del, har en lång tradition av att frambringa medborgare med moraliskt högtstående ambitioner. Inte så få av de som blivit ärkebiskopar efter reformationen har härstammat från det gamla landskapet Västerbotten. Och om man vågar sig på en karaktäristik av befolkningen där så är ett intryck att denna överlag fäster stor vikt vid personligt ansvar och individuell skuld.

Häri ligger menar jag förklaringen till talet om miljöskulden. Detta fördes in i den svenska miljödebatten av miljöpartiets ledare i samband med 1994 års val. Tidigare hade miljörörelsen mera begagnat sig av konservativa tankegångar om att vi har en skyldighet gentemot våra barn att värna miljön. Denna byttes alltså ut av Birger Schlaug mot skuldbegreppet, som hade rötter i religiös-reaktionär ideologi.

Miljöskulden passade de självkritiska övrenorrlänningarna som hand i handske. Även om den fanns utvecklad hos gröna ideologer i regionen tidigare, och kanske rentav påverkade språkröret i hans avfall från en rationalistisk linje i miljöpolitiken, så innebar det nya begreppet att ekologismen kunde förankras i en statisk lära om människans ofullkomlighet. Tänkesättet strider om något mot det svar Kant gav på frågan vad upplysning är: "Upplysning är människans utträde ur hennes självförvållade omyndighet. O-myndighet är oförmågan att göra bruk av sitt förstånd utan någon annans ledning."

Det behöver inte alltid vara kul att värna miljön. Däremot bör det uppskattas om vägen till målet har en frihetlig dimension. En omsvängning har måhända skett på senare år då företrädare för miljöpartiet börjat tala om att den som sorterar sopor gör en god handling för miljön. Ett sådant argument leder också bort från den fascistiskt orienterade politik som medger bestraffningar för de som inte fogar sig i kommunernas kretsloppsdirektiv. Annars utgår just ekologismen från Ernst Haeckels ekologibegrepp som betonar samspelet mellan de levande varelsernas samspel med sin omvärld. Ekologismen vill om-sluta synen på samhället med samma tänkesätt som ekologin står för, dvs. som beroende av allt annat och ingående i ett större system.

Haeckel användes av nazisterna på grund av citat om underlägsna folkslag och påståendet att politik är tillämpad biologi. En organisk syn på samhället brukar leda till reaktionära eller bakåtsträvande strate-gier. Först ut med en sådan kan väl sägas ha varit Platon, som avslöjades så grundligt av Karl Popper i The Open Society and its Enemies. Traditionen från Platon fram till 1900-talets totalitära ideologier går via kristendomen och kontinentala filosofer som Friedrich Hegel och Karl Marx. För den gröna rörelsens vidkommande är det värt att påminna om detta, samt att Hitler hade böjelser för vegetarisk mat, även om det i sig inte innebär att hans politik i övrigt går att koppla till grön ideologi.

Från miljörörelsens sida framhålls ofta att miljöpartiets inträde i riksdagen inneburit att de andra partier-na blivit miljöpartier, eller i alla fall att de skärpt till sig. Syftet med politiken skulle alltså vara i första hand pedagogiskt. Konsekvensen av detta borde således bli att miljöpartiet tappar sin viktigaste profil-fråga och åker ur riksdagen. Men så har inte skett. I 2006 års val var man dessutom det enda av vänsterpartierna som gick framåt. Har miljöpartiet lyckats i sitt uppsåt att lära de andra partierna att bli miljömedvetna, måste förklaringen till att riksdagsnärvaron fortgår vara att partiet hittat nya nischer att verka genom. EU-skepticismen är säkert en, internationalismen en annan. Det är tveksamt om dessa går ihop. Överhuvudtaget är det tveksamt om det går att bestämma miljöpartiets ideologi.

Centerpartiet var sannolikt det första miljöpartiet, vänsterpartiet det andra. Socialdemokraterna blev miljömedvetna i slutet av 1980-talet. Folkpartiet och moderaterna har inte prioriterat frågan lika hårt utan lämnat över till konsumenterna att själva bedöma om de vill handla miljövänligt. Kristdemokraterna har inte någon egen miljöpolitik men sluter upp bakom den allmänna linjen. Till följd av den lutherska skuldmoral som vidlåder den svenska samhällskulturen är emellertid idag tendensen att hela miljö-problematiken görs till individuella problem.. Frågan är inte vad vi kan göra för miljön, utan vad vi måste betala av till den på grund av våra missgärningar. Det bådar inte gott.

Startsida