|
Inom en snart framtid avser jag påbörja verksamhet som bokförläggare.
Hur långt det ska bära får framtiden utvisa. Ämnen som intresserar mig är
gömda delar inom historia, samhällsdebatt och inte minst nya sätt att ta sig
an skönlitterärt läsande.
Jag kommer att bygga om
sidan bit för bit och därför kommer det att se ut som en arbetsplats här en
tid framöver.
CV
Den radikala liberalismen
Svenska liberaler
Siknäsklanen
Gärsrom
Skillingtryck
|
Utsikt åt öster
från Björnholmens hamn
Bottnakarlarnas resa
Med begreppet
bottnakarl avses de handelsmän från det gamla landskapet Västerbotten och
Österbotten som bedrev handel främst med Stockholm eftersom det så kallade
bottniska handelstvånget inte tillät dem avyttra sina varor i andra hamnar.
Vore det inte för att många eller i varje fall en del av dem gjorde sig rätt
bemärkta i huvudstaden, så kunde man hänföra bottnakarlarna till andra
kategorier av representanter för sina landskap. Längst nådde Anders Svensson
Bjur från Bensbyn utanför Luleå som 1498 innehade
den höga värdigheten av borgmästare i Stockholm. Det hade ju naturligtvis
inte att göra med att stockholmarna ville ha en
Ur Nils
Friberg, Stockholm i bottniska farvatten
utböling som sin styresman,
utan att Anders Svensson med flera av sina kamrater från sin hembygd
etablerat sig som borgare i huvudstaden. Cirklarnas storlek på ovanstående
karta visar på notisfrekvenser i Stockholms medeltida stadsböcker för
respektive socken. Eftersom Luleås cirkel är något större än orterna Närpes
och Mustasaari (dagens Vasa) i södra Österbotten,
går det att säga att Luleå var bottnakarlarnas huvudstad, i varje fall under
den senare delen av medeltiden.
Detta innebär
givetvis inte att det ekonomiska livet i Bottniska viken börjar kretsa kring
denna stad vid denna tid. Det säger oss snarare mer om varför norrbottningar
sedan länge har en benägenhet att känna sig mer hemma borta. Tvånget att
avyttra sina varor i Stockholm i kombination med bristen på marknadsplatser i
den egna regionen fick i alla fall handelsmännen att bli medborgare i
huvudstaden.
Den hastiga kolonisationen och bottnakarlarna
Ytterligare en
förklaring till att norrbottningen eller bottningen inte är lika
självmed-veten som exempelvis dalkarlen eller hälsingen har att göra med
landskapets sena och hastiga kolonisering. Genom beslut att upplåta Lule och Pite älvdalar för
kolonisation så sent som på 1320- och 1330-talet skedde sannolikt ingen
gradvis befolknings- eller bebyggelseutveckling av landskapet. Däremot en
revolution genom att de stormän från sydligare delar av landet som fått
områdena i förläning mest troligt engagerat folk från sina egna hemtrakter i
bosättningsprojektet. Det vi idag kallar Norrbotten var dock befolkat sedan
århundraden vid denna tid. Samer hade funnits där mycket länge, även i
kustlandet. Det är också dokumenterat att bosättningar av finskspråkig
härkomst funnits där åtminstone vid tiden för förra millennieskiftet. Men
dessa var av allt att döma få till antalet.
Jag vill påstå att
den radikalism vi idag förknippar med i alla fall den nordligaste delen av
det gamla landskapet Norrbotten har sin grund i den snabba koloniseringen. De
allra flesta som kom dit före högmedeltidens utgång omkring 1350 hade i varje
fall inte hunnit lösgöra sig från de band de hade söderut vid tiden för när
notiser om bottnakarlar börjar dyka upp i Stockholms medeltida stadsböcker.
Det talar för att den första inflyttningsvågen till Norrbotten utgick från
Mälardalen.
Andra ämnen:
Feminismens
elitistiska rötter
Det
hållbara samhället och skulden till miljön
Psykiatrisk
vård - en komplett misslyckad verksamhet
Därför
gillar vi Peter Englund
Till
försvaret för en svensk storregion
Den
gråtande staten
Och försumma inte:
|