Att översätta religion till vetenskap är ett gammalt beprövat grepp. Mest känt är kanske teorin om Big Bang som delvis hade sitt upphov hos den katolske astronomen och prästen Georges Lemaître. En annan vetenskap som brukar nämnas som sekulariserad religion är psykiatrin. Enligt denna har psykiatern bara bytt ut biktstolen mot analyssoffan och istället för avlösning erbjuder piller och nya diagnoser in i det oändliga som ersättning för talande utan svar från patienterna.

I början av 1980-talet sjösattes ett projekt som syftade till att översätta den lutherska katekesens maning "arbete befrämjar hälsa och välstånd och förhindrar många tillfällen till synd" till vetenskap. Valet av objekt för att bekräfta denna gammaltestamentliga dogm föll på bruksorten Luleå i övre Norrland. I centrum för det hela stod en forskare, verksam vid Umeå Universitet.

Det säger sig själv att det inte var en slump att Luleå sattes i fokus för projektet. Detta av två skäl: kommunen hade då och är fortfarande i mångt och en ort med utpräglad arbetarprägel. På orter av dylikt slag är det av tradition svårare att sticka ut samtidigt som den om den används som urvalsgrupp är mera lätthanterlig. Politiskt torde det vara svårare att genomföra något liknande på en universitetsort.

Det andra skälet har att göra med forskarens bakgrund som aktiv inom marxism-leninismen. I boken Hälsa åt alla!: om en socialistisk hälso- och sjukvårdspolitik (Stockholm: Arbetarkultur, 1982) drar denna tillsammans med sin make upp riktlinjerna för sina vårdpolitiska ambitioner, något som skall sluta i en roll som schaman åt Statens Folkhälsoinstitut i Östersund på området genusvetenskap.

För den som inte var med i början av 80-talet kan nämnas att det inte var ovanligt med individer utrustade med i eget tycke progressiva idéer som sprang omkring på grundskolorna i syfte att medvetandegöra ungdomarna när det visat sig att den arbetande klassen var alldeles för oemottaglig för dylika idéer. De flesta av dessa var dock freds- och/eller senare miljöaktivister.

Långt ifrån alla var positivt inställda till det här. Bland vad som finns dokumenterat kan nämnas en elev som bestämt motsatte sig det hela och därför togs avsides likt ett olydigt skolbarn i den avhandling som så att säga kom ut av denna obehagliga kartläggning av över tusen individer. Vem denne var är inte lätt att ta reda på eftersom ovan nämnda forskare behandlar sina undersökningsobjekt som patienter i ett isolat under skydd av tystnadsplikten.

Ett annat offer som den här kvinnan sökt upp skulle visst ha gjort sig skyldig till brott av ett slag denna moraliserande forskare inte kunde tolerera. Någonting i stil med att jag råkar veta hur det förhåller sig i det här fallet legitimerar ett hätskt utfall mot denne som slutar i en referens till en bok av den beryktade sociologiprofessorn Eva Lundgren. Exemplen är flera på hur individer halvt om halvt pekas ut i en bok från 1996 upplagd som en blandning mellan verbal grafitti och journalanteckningar.

Att någon agerat såväl domare som åklagare och prussiluska som inget annat hellre vill än att lägga livet tillrätta i främst arbetande familjer kan tyckas vara en gåta att det hela fått fortgå. Tyvärr är det en konsekvens av en attityd ej ovanlig i Norrland att man "ska ta folk för vad dom är", med påföljden att kritik som riktas mot alltför udda företeelser omvandlas till det udda när makt blir rätt.

I en debattartikel i Dagens Nyheter i samband med EMU-omröstningen 2003 gjorde sig A Hammar- ström till talesman för uppfattningen att införandet av en ny valuta skulle göra kvinnor sjuka. Inlägget föranledde en kommentatorsstorm utan av sällan skådat slag som kulminerade i iakttagelsen att nog Jesus varit synlig i Umeå. Vad huvudpersonen i sammanhanget inte talade om var att hon vid tidpunkten hade en ledande position inom ett nätverk mot euron och således dolde ett politiskt engagemang.

Tillvägagångssättet i det här udda projektet följer ett mönster av klassiskt snitt. Trots sina goda intentioner så handlar det om att sortera ut element ur urvalgruppen med utgångspunkt i marxist-leninistisk strategi och taktik. Är det inte arbetslösa som är offer så är det utsatta kvinnor. Och är det någon som dristar sig till att framföra kritik så ställs denne i skamvrån. En fråga som på det mest flag-ranta sätt avslöjade vad det här i grunden handlade om ges av den fråga som ställdes till deltagare i den som modellera behandlade urvalsgruppen: "saltar du maten före eller efter du äter den?" Den som med detta som vetskap är beredd att tala om en vetenskaplig utredning önskar jag verkligen lycka till.

Någon kanske säger att allt detta är byggt på frivillighet, att det stått vem som helst fritt att inte delta. Jag anser att detta inte stämmer. När "studien" inleddes var deltagarna i sextonårsåldern och så gott som alla av dessa måste således ha bott hos sina föräldrar och fortfarande gått i grundskolan. Då kan det kan det knappast ha handlat om särskilt självständiga individer kapabla att fatta rationella beslut. Att därtill liknande marknadsföringsmetoder begagnats som praktiserats av en annan utsorteringsforskare, Christopher Gillberg, dvs. skapa legitimitet för sin verksamhet genom media snarare än att skriva vetenskapliga artiklar tror jag skrämde upp många föräldrar och påverkade barnens beslut.

Hela upplägget liknar mest en auktoritär lärarinna som vill bestämma över en skolklass med vanartiga elever så länge hon orkar. Det har sagts att endast fyra procent av de omkring tusen deltagarna inte velat svara på frågorna. Men då ska man veta att varenda en som ignorerat svarsformulären sökts upp. I så fall måste det innebära att fyrtio personer varit mycket bestämda på punkten att inte bli kartlagda och det är mycket men en försumbar del i en socialistisk tankevärld. Den förefaller också större än vad som påståtts emedan jag har två vänner kvar sedan gymnasietiden av vilka en svarat och en annan inte. Och mot bakgrund av att den här forskaren turnerat omkring och anordnat klassträffar med grundskoleelever och jag genom en bekant från den tiden vet att det just i vår klass endast kom tre elever av arton kallade så kan det här projektet inte kallas annat än iskallt.

Hela den här historien kunde ha blivit ett lysande exempel på temat Kejsarens nya kläder om ett uttalande jag gjorde i fallet hade hanterats på ett mer kompetent sätt av en journalist i lokalpressen. Nu blev det istället så att tidningen ifråga lät ovanstående person köra över mig i form av en förmodligen inte egenhändigt skriven artikel i tidningen utanför insändar- och debattinläggen. Nog för att jag sedan länge vetat att de finns en utbredd flathet mot överhet i Norrbotten men det här tog baske mig priset.

Det jag vill tillägga i den här affären är att jag 1996 blev uppringd i det här obehagliga ärendet såsom varandes en av dessa som ignorerat utskicken. Efter övertalning ställde jag upp på att svara på ett antal frågor men även att drista mig till att fråga varför undersökningar av dylikt slag så ofta riktar sig till den arbetande klassen. Detta besvarades med ett mycket obehagligt raseriutbrott från utfrågarens sida som jag inte hämtade mig från ens ett tag efter att jag satt med luren i handen efter att denna slängts på mer eller mindre i örat på mig. Om det går att kategorisera detta udda forskningprojekt med namn så föreslår jag att det benämnes uppsökande vård för sjuk person i syfte att hitta terapiobjekt för egna syften.

Startsida