SSAB i Luleå i solnedgång
Luleå - bottnakarlarnas huvudstad
Med begreppet bottnakarl avses de handelsmän från det gamla landskapet Västerbotten och Österbotten som bedrev handel främst med Stockholm eftersom det så kallade bottniska handelstvånget inte tillät dem avyttra sina varor i andra hamnar. Vore det inte för att många eller i varje fall en del av dem gjorde sig rätt bemärkta i huvudstaden, så kunde man hänföra bottnakarlarna till andra kategorier av representanter för sina landskap. Längst nådde Anders Svensson Bjur från Bensbyn utanför Luleå som 1498 innehade den höga värdigheten av borgmästare i Stockholm. Det hade ju naturligtvis inte att göra med att stockholmarna ville ha en
Ur Nils Friberg, Stockholm i bottniska farvatten
utböling som sin styresman, utan att Anders Svensson med flera av sina kamrater från sin hembygd etablerat sig som borgare i huvudstaden. Cirklarnas storlek på ovanstående karta visar på notisfrekvenser i Stockholms medeltida stadsböcker för respektive socken. Eftersom Luleås cirkel är något större än orterna Närpes och Mustasaari (dagens Vasa) i södra Österbotten, går det att säga att Luleå var bottnakarlarnas huvudstad, i varje fall under den senare delen av medeltiden.
Detta innebär givetvis inte att det ekonomiska livet i Bottniska viken börjar kretsa kring denna stad vid denna tid. Det säger oss snarare mer om varför norrbott-ningar sedan länge har en benägenhet att känna sig mer hemma borta. Tvånget att avvyttra sina varor i Stockholm i kombination med bristen på marknadsplatser i den egna regionen fick i alla fall handelsmännen att bli medborgare i huvudstaden.
Den hastiga kolonisationen och bottnakarlarna
Ytterligare en förklaring till att norrbottningen eller bottningen inte är lika självmed-veten som exempelvis dalkarlen eller hälsingen har att göra med landskapets sena och hastiga kolonisering. Genom beslut att upplåta Lule och Pite älvdalar för kolonisation så sent som på 1320- och 1330-talet skedde sannolikt ingen gradvis befolknings- eller bebyggelseutveckling av landskapet. Däremot en revolution genom att de stormän från sydligare delar av landet som fått områdena i förläning mest troligt engagerat folk från sina egna hemtrakter i bosättningsprojektet. Det vi idag kallar Norrbotten var dock befolkat sedan århundraden vid denna tid. Samer hade funnits där mycket länge, även i kustlandet. Det är också dokumenterat att bosättningar av finskspråkig härkomst funnits där åtminstone vid tiden för förra millennieskiftet. Men dessa var av allt att döma få till antalet.
Jag vill påstå att den radikalism vi idag förknippar med i alla fall den nordligaste delen av det gamla landskapet Norrbotten har sin grund i den snabba kolonise-ringen. De allra flesta som kom dit före högmedeltidens utgång omkring 1350 hade i varje fall inte hunnit lösgöra sig från de band de hade söderut vid tiden för när notiser om bottnakarlar börjar dyka upp i Stockholms medeltida stadsböcker. Det talar för att den första inflyttningsvågen till Norrbotten utgick från Mälardalen.
Andra ämnen: