|
Inom en snart framtid avser jag påbörja verksamhet som bokförläggare.
Hur långt det ska bära får framtiden utvisa. Ämnen som intresserar mig är
gömda delar inom historia, samhällsdebatt och inte minst nya sätt att ta sig
an skönlitterärt läsande.
Jag kommer att bygga om
sidan bit för bit och därför kommer det att se ut som en arbetsplats här en
tid framöver.
CV
Den radikala liberalismen
Svenska liberaler
|
Utsikt åt öster från
Björnholmens hamn
Bottnakarlarnas resa
Med begreppet bottnakarl
avses de handelsmän från det gamla landskapet Västerbotten och Österbotten
som bedrev handel främst med Stockholm eftersom det så kallade bottniska
handelstvånget inte tillät dem avyttra sina varor i andra hamnar. Vore det
inte för att många eller i varje fall en del av dem gjorde sig rätt bemärkta
i huvudstaden, så kunde man hänföra bottnakarlarna till andra kategorier av
representanter för sina landskap. Längst nådde Anders Svensson Bjur från Bensbyn utanför Luleå som 1498 innehade den höga
värdigheten av borgmästare i Stockholm. Det hade ju naturligtvis inte att
göra med att stockholmarna ville ha en
Ur Nils Friberg,
Stockholm i bottniska farvatten
utböling som sin styresman,
utan att Anders Svensson med flera av sina kamrater från sin hembygd
etablerat sig som borgare i huvudstaden. Cirklarnas storlek på ovanstående
karta visar på notisfrekvenser i Stockholms medeltida stadsböcker för
respektive socken. Eftersom Luleås cirkel är något större än orterna Närpes
och Mustasaari (dagens Vasa) i södra Österbotten,
går det att säga att Luleå var bottnakarlarnas huvudstad, i varje fall under
den senare delen av medeltiden.
Detta innebär givetvis inte
att det ekonomiska livet i Bottniska viken börjar kretsa kring denna stad vid
denna tid. Det säger oss snarare mer om varför norrbott-ningar
sedan länge har en benägenhet att känna sig mer hemma borta. Tvånget att avvyttra sina varor i Stockholm i kombination med bristen
på marknadsplatser i den egna regionen fick i alla fall handelsmännen att bli
medborgare i huvudstaden.
Den hastiga kolonisationen och bottnakarlarna
Ytterligare en förklaring till
att norrbottningen eller bottningen inte är lika självmed-veten som
exempelvis dalkarlen eller hälsingen har att göra med landskapets sena och
hastiga kolonisering. Genom beslut att upplåta Lule
och Pite älvdalar för kolonisation så sent som på
1320- och 1330-talet skedde sannolikt ingen gradvis befolknings- eller
bebyggelseutveckling av landskapet. Däremot en revolution genom att de
stormän från sydligare delar av landet som fått områdena i förläning mest
troligt engagerat folk från sina egna hemtrakter i bosättningsprojektet. Det
vi idag kallar Norrbotten var dock befolkat sedan århundraden vid denna tid.
Samer hade funnits där mycket länge, även i kustlandet. Det är också
dokumenterat att bosättningar av finskspråkig härkomst funnits där åtminstone
vid tiden för förra millennieskiftet. Men dessa var av allt att döma få till
antalet.
Jag vill påstå att den
radikalism vi idag förknippar med i alla fall den nordligaste delen av det
gamla landskapet Norrbotten har sin grund i den snabba kolonise-ringen.
De allra flesta som kom dit före högmedeltidens utgång omkring 1350 hade i
varje fall inte hunnit lösgöra sig från de band de hade söderut vid tiden för
när notiser om bottnakarlar börjar dyka upp i Stockholms medeltida
stadsböcker. Det talar för att den första inflyttningsvågen till Norrbotten
utgick från Mälardalen.
Andra ämnen:
Feminismens
elitistiska rötter
Det
hållbara samhället och skulden till miljön
Psykiatrisk
vård - en komplett misslyckad verksamhet
Därför
gillar vi Peter Englund
Till
försvaret för en svensk storregion
Den
gråtande staten
Och försumma inte:
|